Det här hände
I Narnias sista dagar hittar den sluge apan Skift och den godtrogne åsnan Pussel ett gammalt lejonskinn i en damm långt västerut. Skift syr om skinnet till en dräkt och övertalar Pussel att klä sig i den och spela Aslan. Snart styr Skift hela landet i det falske lejonets namn. Han tvingar de talande djuren till slavarbete, säljer dem till calormenerna i söder och låter hugga ner de heliga träden.Kung Tirian, Narnias sista kung, och hans närmaste vän enhörningen Juvel hör först det glada ryktet att Aslan har återvänt. Glädjen vänds i misstänksamhet när de ser calormenska soldater fälla de talande träden och höra att Aslan och deras egen grymme gud Tash sägs vara en och samme, en varelse som kallas Tashlan. Tirian dödar i vredesmod två plågoandar, ångrar sig genast och överlämnar sig frivilligt. Han binds vid ett träd och ropar i sin nöd till de gamla kungarna och drottningarna om hjälp.
Ropet når vår värld. Eustace Scrubb och Jill Pole, som varit i Narnia förr, dras dit igen. De befriar Tirian, tar Pussel till fånga och avslöjar dräkten, men skadan är redan skedd. Skift och den calormenske härföraren Rishda samlar folket kring ett stall på en kulle och påstår att Aslan bor därinne. De som tvingas in i mörkret möts av en calormensk vakt som dödar dem. Dvärgarna genomskådar bedrägeriet men slutar tro på någon Aslan över huvud taget och vägrar följa både Tirian och lögnarna.
Vid stallkullen står Tirians lilla skara mot en väldig övermakt i det som blir Narnias sista strid. Här visar det sig att Tash är fruktansvärt verklig, en fågelhövdad skräck som glider in över slagfältet. Tirian lyckas dra in Skift genom stalldörren, och Tash slukar apan. Till slut kastas Tirian själv in genom dörren.
Innanför väntar ingen död utan ett soldränkt, grönt land. Där står de gamla vännerna till Narnia samlade, Peter, Edmund och Lucy, den gamle lord Digory och lady Polly. Aslan träder fram och gör slut på det gamla Narnia. Stjärnorna faller, havet stiger och solen slocknar, medan varje varelse i tur och ordning ställs inför lejonet vid dörren. Dvärgarna sitter kvar i vad de tror är ett mörkt, trångt stall och kan inte se ljuset omkring dem.
Aslan berättar att barnen har omkommit i en tågolycka i vår värld, och att det Narnia de älskade bara var en avbild av det sanna landet. Susan är inte med, för hon har vänt Narnia ryggen och kallar det en barnslig lek. De övriga vandrar längre och längre in i det verkliga Narnia, ett land som bara växer sig större och skönare, med Aslans ord om att detta bara är början på den riktiga berättelsen.
