Det här hände
Joona Linna står lågt i kurs hos sina chefer och skickas norrut mest som observatör, utan mandat att leda något. På behandlingshemmet Birgittagården i skogarna kring Indalsälven har en av flickorna, Miranda, hittats ihjälslagen inne i isoleringsrummet. Kroppen är arrangerad, med händerna för ansiktet och benen i kors, som om någon velat att hon inte skulle se.Samma natt påträffas nattpersonalen Elisabet död i ett gammalt bryggeri en bit därifrån, och nyckeln till isoleringsrummet är borta. I sängen hos en av de andra flickorna, Vicky Bennet, ligger en blodig hammare, och fönsterbrädan bär hennes blodiga fingeravtryck. Vicky är försvunnen. För utredningen, som leds av Susanne Öst, pekar allt åt ett håll. Vicky är både mördare och rymling.
Vicky tar sig genom skogen och stjäl en bil vid vägkanten utan att märka att fyraårige Dante sover i baksätet. En klappjakt drar igång. När bilen senare hittas i vattnet tror alla att Vicky och pojken har drunknat, och fallet läggs ner. Joona vägrar godta den enkla lösningen. Han är övertygad om att de lever, fortsätter söka på egen hand och lyckas få tillbaka Dante.
Parallellt lever Flora Hansen i Stockholm på att spela medium åt godtrogna. Efter att hon läst om mordet börjar hon se en död flicka på riktigt, och hon ringer polisens tipstelefon med detaljer som ingen utomstående borde känna till. Bara Joona lyssnar. Att Flora insisterar på att vapnet var en sten och inte en hammare visar sig vara nyckeln. Hennes syner bottnar i ett barndomsminne hon trängt undan, ett gammalt dödsfall som tystats ner, och hon blir det vittne som får en länge dold sanning att stiga upp ur marken.
Joona kan till slut visa att brottsplatsen var iscensatt för att sätta dit Vicky. Elisabet dödades först för nyckelns skull, hammaren placerades ut, och det verkliga vapnet var stenen Flora sett. Den som stod bakom morden fanns nära hemmet och avslöjas först sent, och rötterna når in i en undangömd familjehistoria. Vicky, långt ifrån oskadd men inte den kallblodiga mördaren polisen trott, får en väg framåt när den förmögna Elin Frank, som en gång var hennes fostermor, vill ta hand om henne igen.
Under allt detta bär Joona på en sorg han inte talar om. Mot slutet möter han någon som påstår att han ljuger om att hans egen dotter är död, och han vänder bort blicken från frågan.