Ultravåld ligger kvar högt på sommarens romanlistor
Tone Schunnessons roman Ultravåld har hållit sig kvar högt på skönlitteraturlistorna genom sommaren 2026, tre månader efter utgivningen i maj. Boken om en skånsk adelsfamilj i sönderfall har blivit ett av sommarens mest diskuterade litterära samtal, med aktiv bevakning i radio, poddar och recensioner.
Tone Schunnessons roman Ultravåld har legat kvar högt på skönlitteraturlistorna genom stora delar av sommaren 2026. Boken kom ut i maj på Norstedts och skildrar en adelsfamilj i Skåne som faller samman i pengar, sorg och våld. Tre månader efter utgivningen fortsätter den att diskuteras i radio, poddar och recensioner, ett tecken på att den träffat något i tidsandan.
Att Ultravåld väckt så mycket uppmärksamhet hänger delvis ihop med vem som skrivit den. Schunnesson debuterade 2016 med Tripprapporter, en bok som ofta beskrivs som hennes genombrott, och följde upp 2020 med Dagarna, dagarna, dagarna, som senare filmatiserades. Med Ultravåld återkommer hon efter den framgången med ett större, mer bekymrat familjeepos, och förväntningarna märks i hur boken bevakas. Kulturprogram som Kulturkalaset har ägnat inslag åt våldsskildringarna i romanen, och Schunnesson själv har medverkat i poddsamtal om boken, pengar och livet efter en uppmärksammad debut.
Handlingen utspelar sig i slutet av 1990-talet på ett förfallet slott i Skåne, där syskonen Jarl och Eddie växer upp långt från den glamour Jarl längtar efter. När fadern, friherre Carl-Jan, en dag går ut och aldrig kommer tillbaka faller familjen samman. Modern Monica sluter sig i sin sorg, Jarl dras mot droger och estetiserat filmvåld, och Eddie söker sig närmare sin bror medan arv och pengar sätter fart på gamla spänningar. I intervjuer har Schunnesson beskrivit temat som en stenrik familj så perverterad av sin egen rikedom att våldet i praktiken går i arv mellan generationerna. Prosan är uttalat filmisk, byggd i korta, drivande scener som håller uppe tempot trots det tunga ämnet.
Ultravåld passar läsare av litterär svensk samtidsroman med en skarp blick för klass och familj, snarare än den som söker en renodlad deckare. Titeln kan locka läsare som vill ha spänningsgenre, men våldet i boken är tematiskt och estetiskt snarare än händelsedrivet. Den som gillar dysfunktionella familjeepos, förfall och en tydlig 90-talston ligger närmare målgruppen.
Boken går att läsa i ett större samtal om klass i samtida svensk skönlitteratur. Therese Bohmans Kapitalet rör sig i närbesläktad terräng med pengar och status som drivkraft, medan Johannes Anyurus Upplyst sten hör till samma tunga litterära våg, och Schunnesson och Anyuru har synts tillsammans i litterära samtal. Familjer i förfall över generationer återkommer också hos Agneta Pleijel i Brandholmssund, medan yngre röster som Flora Wiström i Stortaxi och Amanda Romare i Judas förhandlar liknande frågor om arv, skuld och tillhörighet på sina egna sätt. Suad Alis Dålig stämning och Carl-Johan Vallgrens Kärleken hör till samma bredare strömning av svenska samtidsromaner som just nu läses sida vid sida med Ultravåld.
Att Ultravåld väckt så mycket uppmärksamhet hänger delvis ihop med vem som skrivit den. Schunnesson debuterade 2016 med Tripprapporter, en bok som ofta beskrivs som hennes genombrott, och följde upp 2020 med Dagarna, dagarna, dagarna, som senare filmatiserades. Med Ultravåld återkommer hon efter den framgången med ett större, mer bekymrat familjeepos, och förväntningarna märks i hur boken bevakas. Kulturprogram som Kulturkalaset har ägnat inslag åt våldsskildringarna i romanen, och Schunnesson själv har medverkat i poddsamtal om boken, pengar och livet efter en uppmärksammad debut.
Handlingen utspelar sig i slutet av 1990-talet på ett förfallet slott i Skåne, där syskonen Jarl och Eddie växer upp långt från den glamour Jarl längtar efter. När fadern, friherre Carl-Jan, en dag går ut och aldrig kommer tillbaka faller familjen samman. Modern Monica sluter sig i sin sorg, Jarl dras mot droger och estetiserat filmvåld, och Eddie söker sig närmare sin bror medan arv och pengar sätter fart på gamla spänningar. I intervjuer har Schunnesson beskrivit temat som en stenrik familj så perverterad av sin egen rikedom att våldet i praktiken går i arv mellan generationerna. Prosan är uttalat filmisk, byggd i korta, drivande scener som håller uppe tempot trots det tunga ämnet.
Ultravåld passar läsare av litterär svensk samtidsroman med en skarp blick för klass och familj, snarare än den som söker en renodlad deckare. Titeln kan locka läsare som vill ha spänningsgenre, men våldet i boken är tematiskt och estetiskt snarare än händelsedrivet. Den som gillar dysfunktionella familjeepos, förfall och en tydlig 90-talston ligger närmare målgruppen.
Boken går att läsa i ett större samtal om klass i samtida svensk skönlitteratur. Therese Bohmans Kapitalet rör sig i närbesläktad terräng med pengar och status som drivkraft, medan Johannes Anyurus Upplyst sten hör till samma tunga litterära våg, och Schunnesson och Anyuru har synts tillsammans i litterära samtal. Familjer i förfall över generationer återkommer också hos Agneta Pleijel i Brandholmssund, medan yngre röster som Flora Wiström i Stortaxi och Amanda Romare i Judas förhandlar liknande frågor om arv, skuld och tillhörighet på sina egna sätt. Suad Alis Dålig stämning och Carl-Johan Vallgrens Kärleken hör till samma bredare strömning av svenska samtidsromaner som just nu läses sida vid sida med Ultravåld.
