1984

1984 har filmatiserats flera gånger sedan utgivningen 1949. Mest kända är biofilmen från 1956 och Michael Radfords tolkning från år 1984, med John Hurt och Richard Burton i huvudrollerna. Radfords film räknas oftast som den version som ligger närmast Orwells roman.

Läsordningen mellan 1984 och Djurfarmen spelar ingen roll eftersom böckerna är helt fristående verk. Djurfarmen från 1945 är kortare och mer fabelartad, medan 1984 från 1949 är mörkare och mer omfattande. De delar varken handling eller karaktärer, så ingen förkunskap krävs.

Titeln 1984 syftar på det årtal då handlingen utspelar sig, en nära framtid sett från Orwells eget slut av 1940-talet när han skrev boken. Manuset bar länge arbetstiteln The Last Man in Europe, men förlaget valde till slut årtalet som titel istället. Att 1984 bara vore en omkastning av skrivåret 1948 är en spridd men obekräftad myt.

Åldern för att läsa 1984 brukar sättas till högstadiets senare år eller gymnasiet och uppåt. Boken är mörk och innehåller obehagliga inslag som tortyr och psykisk nedbrytning, så den passar bäst för äldre tonåringar som klarar tunga teman snarare än yngre läsare.

Som ljudbok fungerar 1984 väl tack vare den raka kronologin och en enda huvudperson, Winston Smith. Handlingen är lätt att följa även utan möjlighet att bläddra tillbaka i texten.

Nyspråket i 1984 är ett medvetet utarmat språk som Partiet inför för att göra vissa tankar rent av omöjliga att formulera. Idén är att den som saknar ord för frihet inte heller kan kräva den, vilket gör språket till ett av romanens mest centrala maktredskap.

Dubbeltänk beskriver förmågan att samtidigt hålla två motstridiga idéer för sanna utan att känna någon motsägelse, något som i romanen slår ut kritiskt tänkande. Partiets slagord, krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka, är dubbeltänk omsatt i praktiken.

Storebror är Partiets ansikte utåt i 1984, den allseende ledargestalten vars porträtt och slagord storebror ser dig finns överallt i Oceanien. Romanen lämnar det medvetet oklart om Storebror faktiskt existerar som person eller bara fungerar som en symbol för Partiets makt.